Utgång
Det här är pinsamt men gissa vad jag just åt? En semla! Vad i helvete var det som fick mig att trycka i mig den fettbullen? Och dessutom ser jag ut som en gris och väger lika mycket som en gris.
Ikväll ska jagförresten gå ut på krogen för första gången. Jag har ångest! Kommer vara fetast av alla människor där och jag är helt opepp på att gå ut. Om jag fick välja skulle jag sitta hemma och kolla på Robinsonfinalen istället. Jag vet att det är töntigt men jag vill inte visa mig bland folk. Jag har ingen aning om vad jag ska ta på mig heller. Åh, jag orkar inte riktigt med mig själv idag.
Inte nog med allt det här. Jag kom just på att jag inte kan gå till gymmet med F imorgon och då har vi inte setts på hela veckan. Förlåt F!. Det är prova-på-vecka på dansen och jag måste liksom dit och ta "farväl" av allt. Så jag ska iaf träna mycket imorgon men jag lär vara bakis som om det inte räckte med allt annat. Tänk på alla kalorier som finns i alkohol.
??
Jag har extrem ångest just nu. Har vägt mig och såg att jag har gått upp så in i helvete rent ut sagt. Inte nice och det måste jag göra någonting åt. har knappt tränat den här veckan heller. Varför går jag alltid upp i vikt när jag är stressad? Det är så sjukt mycket som ska fixas nu. Nytt pass, betala körskolan, första körlektionen imorgon, teori, sista terminen i skolan, högskoleprovet m.m. Mitt i allt detta ska jag hinna skicka in ansökningar för att jobba som au pair i höst. Det lutar lite åt Italien just nu då alla familjer jag kommer i kontakt med verkar vara italienare.
Min hjärna är ett enda kaos just nu.
Kissekatt
Har inte ätit något än och jag vill inte göra det heller. Men jag ska tvinga i mig lite innan träningen med F. Om jag äter något kalorisnålt bara för att få energi nog att träna effektivt så är det bra. Ikväll åker jag förresten till mamma så då får jag tillgång till min älskade/hatade våg igen. Jag har tokångest inför vägningen imorgon bitti men det är bara att bita ihop och inse att är man så fet och okontrollerad att man hetsar får man ta konsekvenserna.
Snälla, snälla Jenny!
Undra på något helt annat. Har ni läst en novell som heter Snälla, snälla Jenny? Den handlar om en tjej med anorexia och den är otroligt välskriven. Lite poetisk och det är ett rikt bildspråk. Jag skrev en novellanalys om den förra året och nu i veckan hittade jag den igen. Jag "snodde" den från min lärare trots att hon ville ha tillbaka alla noveller. Den är helt enkelt för bra för att ligga i en oförståående lärares händer.
Imorgon ska jag träna med F. Det ser jag fram emot och hon ska få introducera mig till gymmet. Jag är livrädd för att visa min feta kropp inne på ett gym. Jympapass går bra för där är det ändå så många tjocka klimakterietanter. Men gymmet!
Ska också släpa mig upp till katthemmet imorgon bitti vilket jag också ser fram emot. Hoppas att jag itne försover mig igen.
God natt.
Yoga
Imorgon ska jag förresten gå på yoga med alla smala människor. Läskigt men jag kan behöva det.
Utbrott
När jag kom hem började ätandet. Jag som itne hade ätit på hela dagen. Jag brukar dessutom vara motiverad efter att ha träffat F men det gick bara inte idag. Dessutom gav pappa ett onödigt tips till min "lillebror". Det är en tjej i skolan som mobbar honom och pappa sade att han borde berätta för tjejen att hon är tjock. Allt för att såra henne och rädda min "lillebror" från henne. Men självklart fick jag ett utbrott. Pappa är så okänslig och brydde sig inte alls om att han kunde förstöra hennes liv genom en sådan kommentar. När jag påpekade det sade han bara "Hellre hennes liv än S". Vad arg jag blir!
Efter allt det här gick jag upp och spydde. När jag kommer ut från badrummet står M där och ser ut att vänta på mig. Läskigt men hon sade ingenting så jag hoppas att hon stod där av någon annan anledning.
Flummigt inlägg men jag var bara tungen att få ur mig allt.
Stress
Idag har jag varit hemam från skolan. Skulle bara ha en lektion som till råga på allt var på morgonen så jag stannade hemma. Egentligen hade jag behövt en dag för ren återhämtning men nej då, plugg hela dagen är vad som har gällt. Jag hatar min historielärare just nu. Han är helt fucked up i huvudet.
Förlåt för mitt osammanhängande och barnsligt dåligt formulerade inlägg men strunt samma.
Träning
Apatisk
Imorgon ska jag i alla fall träna på Friskis&Svettis med F. Det är välbehövligt och så ska det bli kul att träffa F igen. Men jag har lite ångest över att min kondition är så dålig.
jaja, nu ska jag återgå till att stirra in i väggen och försöka överleva ett dygn till.
Friskis & Svettis
Idag har jag i alla fall köpt ett gympakort på Friskis&Svettis så att jag och F kan träna. Det känns bra att komma igång med träningen igen men det känns ändå vemodigt. I samma sekund som jag köpte kortet gav jag upp det jag kämpat för de senaste sex åren. Min älskade dansträning! Dansen har både räddat och förstört mitt liv. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över att tiden med lillfingrar i rätt position och vikthets är över. Glöm det sista förresten. Vikthetsen är långt ifrån över och den kommer för alltid påminna mig om mina underbara dansår som jag redan saknar och känner mig vemodig över. Men att sluta på dansen känns som att lämna tryggheten på något konstigt sätt. Det är trots allt ett sätt att uttrycka sina känslor.
Nej, jag ska gå på första kursveckan bara för att få säga "adjö" till dansen, människorna och lokalerna. Jag kan inte bara klippa banden så tvärt. Jag saknar D! Var han tvungen att sluta? Han inser inte att han förstörde mitt liv bara genom att lämna dansskolan.
Thinspo
Jag känner verkligen att jag måste bli bättre på det här med att lägga ut thinspo. Men jag antar att jag är textskadad efter tre år på media med textinriktning. Jag har därför en tendens att skriva hur mycket som helst men glömmer bort allt som har med bilder att göra. Men jag älskar thinspo så jag lovar att börja dela med mig av det.
Det här har varit en riktig skitdag och jag åt massor när pappa lagade mat idag. Dessutom är det skola imorgon och jag har extrem ångest. Den här veckan och nästa vecka har jag massor av prov på kapitel som jag inte ens vet vilka de är. Jag känner mig verkligen pessimistisk efter att jag i torsdags blev utsedd till fröken IG.
Hipbones <3<3<3<3
Det gick helt åt skogen med maten idag. Jag hetsåt lutfisk. Det är ju nästan tragiskt. Jag menar, vem skulle hetsäta en sådan sak? Dessutom ska jag på bio klockan nio men då får det bli vindruvor precis som i måndags.
Är inte det här så perfekt en mage kan bli?
Lutfisk
IG-barn
Hejsan.
Förlåt för den taskiga uppdateringen men det har varit ett par riktigt jobbiga dagar nu och alla mina depressionstecken börjar komma tillbaka och det med stormsteg.
Som om det inte var nog att jag redan mådde dåligt och dessutom har sömnproblem på grund av skolan fick jag igår veta resultatet på det nationela svenskaprovet. I tolv års tid har jag varit ett MVG-barn i svenska och varit bra på det skriftliga men på min absolut sista prov i det ämnet lyckas jag bli underkänd på skrivdelen. Första gången någonsin och det SUGER för att tala klarspråk! Det var på grund av ett missförstånd i instruktionerna men det spelar absolut ingen roll. Det bättrade ändå int på mitt självförtroende direkt. min kära mor bara skrattade och sade att jag nästan förtjänade en bragdmedalj för det här. Hm...
Bra att jag började vårterminen med att skolka hela eftermiddagen också eftersom jag blev så knäckt över provresultatet.
Jaja. Vikten har jag ingen aning om nu då jag glömde vågen hemma hos mamma. Därför får ni läsa om lite annat den här veckan men jag har åtminstone inte ätit något idag. Tacka fan för det med tanke på min extremhets igår kväll.
Ångest!?
Jag avskyr det för att det låter så förbannat löjligt. Det har blivit ett ord som alla slänger sig med så fort något känns en smula jobbigt.
Vad ska då alla vi som faktiskt har extrema ångestproblem säga för att beskriva känslan?
Det går inte längre att beskriva de hysteriska panikattackerna som jag rabbas av jämt och ständigt och det får allt att kännas ännu jobbigare.
Jag har inte ätit något än och min mage protesterar högljutt. Men jag ska inte äta. Inte än åtminstone.
Undra på något helt annat så läste jag precis ut tredje boken i Twilight-serien. Hur sjukt det än må låta så känner jag mig helt tom inuti. Som vanligt när jag har läst ut en bok. Det känns fel när man har varit så djupt försjunken i något och helt plötsligt tvingas återvända till den bistra verkligheten. Nu måste jag snabbt hitta något nytt att läsa innan paniken över skolan sköljer över mig och dränker det sista som finns kvar av mig. Gud så teatraliskt det här låter men det är sant. Jag orkar inte så mycket längre nu.
Fika
Fika med F idag. Eller ja vi ska dricka te men det känns bra att säga fika. Det får mig att känna mig normal.
Det ska i alla fall bli trevligt och jag kan verkligen behöva lite pepp just nu.
Katthemmet
Ibland blir jag full i skratt av hur patetisk jag är. Varför bryr jag mi gens om att försöka dölja mitt namn och så vidare här i bloggen? Om någon som känner mig läser det här lär de ändå förstå att det är jag som har skrivit det. Men jag antar att det känns som en trygghet.
Har förresten gått ner tre hekto från igår.
Bio
Något jag skäms ännu mer över är att jag är totalt fast i de senaste årens tonårsböcker. Twilightserien. Jag hade bestämt mig för att varken läsa böckerna eller se filmerna då de verkar så komersiella och klichéartade. Jag vet att jag är lite av en självgod besserwisser. Men i vilket fall fick jag bok nummer ett i julklapp och streckläste den på två dagar. Tvingade sedan till mig andra och tredje boken varav jag nu har streckläst även bok numero två. Hyrde första filmen idag och ska se New Moon på måndag. Bio med mamma.
Jag skäms nästan men de är faktiskt bra och jag antar att jag på måndag har kommit ikapp allt jag missat det senaste året. Min stolthet som besserwisser är tydligen bara att lägga ner. Det kan jag behöva.
Har tyvärr inget intressantare att komma med idag.
God natt. :)
Bones are beautiful
Helt ärligt så har jag ingenting vettigt att skriva idag. Inte för tillfället åtminstone. Förutom att jag fortfarande har extrem ångest. Det kändes dock lite bättre när jag äntligen fick träffa min kära vän J.V för första gången sedan skolan slutade. Hon är en av få som förstår mig utan att jag måste säga något. Hon vet allt men ställer ändå inga jobbiga frågor eller ultimatum. Bland det värsta jag vet är när människor försöker leka hobbypsykologer och försöker prata mig tillrätta. Det funkar inte. Det enda som krävs är att förstå och lyssna men ingen verkar inse det.
Dessutom har jag ångest för igår. Tror att jag har ingett falska förhoppningar till en kille som verkligen inte är min typ. Dessutom orkar jag inte med killar nu. Orkar inte med någon annan än mig själv och ett fåtal vänner.
Oj vad flummigt det här inlägget blev. Men det är väl så det blir när man från början itne har något att skriva om. Då kluddar jag ner alla osammanhängande ord som kommer upp i huvudet istället.
Hoppas att ni har haft ett trevligt nyår. Nyårslöften tänker jag inte ens fråga om för jag tror att alla som läser det här har samma löfte som mig själv.
