Empty is pure

Jag ska aldrig mer dricka! Jag är den typen av person som aldrig blir bakis men idag är jag fan glad att jag har överlevt. 20-årsfest igår och det blev kanske lite för mycket. Jag spydde i ett dike och somnade mitt ute på en asfalterad väg och sov där i fyra timmar. Tydligen hade en bil åkt förbi och mina kompisar försökte väcka mig men jag märkte inte ens att de lyfte undan mig från vägen. När jag väl vaknade bestämde vi oss för att bada i en jäkla damm och jag drack av vattnet för att jag var så törstig...nej min mage mår inte så bra just nu. Inte vänstra halvan av min kropp heller, helt blåslagen från att ha sovit på vägen. Slutligen försov jag mig till tåget och kom en timme sent till jobbet. Jag var fortfarande full när jag kom till jobbet.

Haha förlåt men jag var tvungen att skriva av mig. Pinsamt, jobbigt och hemskt men fan vad kul vi hade igår trots allt. Vi var ändå lika odrägliga allihopa. 

Maten vet jag inte hur det går med. Idag känner jag mig helt uppsvälld, av förklarliga skäl, men annars har jag faktiskt inte hetsätit så mycket. Bakispizza idag men jag är för slutkörd för att orka bry mig.

Här var det då tomt en än gång. Det händer så mycket att jag inte orkar skriva. Det är fullt upp på jobbet. Har jobbat hela helgen och jobbat övertid varje dag nu. Det positiva med det är väl att jag får mycket motion av att stå/springa konstant i sju timmar. En Turkietresa har jag också hunnit avverka och det var underbart. Mycket drama som vanligt. En ny resa är även planerad i augusti. Sjukt skönt att ha någonting att se fram emot.

Det var en väldigt, väldigt kort uppdatering på vad som har hunnit hända den senaste månaden. Nu till det viktigaste. Jag är fet, jag har fått celluliter och jag känner mig som en strandad val. Jag har inte ens hetsätit men jag blir ändå större och större. Planen var att jag skulle spy hela den här veckan eftersom jag har varit själv hemma sedan förra söndagen men det gick åt skogen när jag började spy blod. Tro det eller ej men det var faktiskt första gången sedan allt det här startade som jag blev rädd. Sex år av smärta, ångest och allt däremellan men jag har aldrig varit rädd förut. Det fick mig att tänka men det gav mig också mer ångest. Den enda utväg från ångesten som jag någonsin haft, att spy, försvann helt plötsligt. Jag kommer aldrig mer kunna göra det utan att känna en oro men jag kommer inte heller kunna sluta. Det skrämmer mig att allt har gått så jävla långt.