Empty is pure

Oj, nu blev det tre inlägg på väldigt kort tid men det känns nödvändigt. Jag satt just och funderade lite kring det här med pro ana. Vad är egentligen en pro ana? Vem är det och vad innebär det egentligen? Jag kan tänka mig att min blogg framstår som en sådan blogg men i själva verket vill jag inte beblandas med den "kulturen" eller vad man kan kalla det. Det jag skriver om är det som finns i mitt huvud för stunden men eftersom jag har ett stört tankesätt är det kanske inte så konstigt om bilden av min egen sjukdom romantiseras trots att jag egentligen vet hur vidrigt det är att leva med det här. Är man pro ana om man inte vill blir frisk (som jag) eller är det bara ett tecken på att man har sjunkit så lågt det går och att det kommer bli grymt svårt att ta sig upp igen?

Dessutom har jag undrat över vad som egentligen föraktas med dessa tjejer. Det sägs att de som är pro ana inte har problem. Men någon som är "för anorexia" måste väl rimligtvis må riktigt dåligt? När jag läser alla de bloggar som finns mår jag illa. De här tjejerna måste vara minst lika sjuka som någon anna med skillnaden att de inte har insett det än. De lever i en dimma och har ingen riktig sjukdomsbild.

Strunt samma, nu blev det här väldigt osammanhängande och jag vet inte vad syftet med det här flummet var. Hur som helst så blir jag inte klok på den här diskussionen och behövde skriva av mig lite. Återkommer om jag kommer på någon bra slutsats av de här funderingarna.

God natt igen.