Empty is pure

Nu har det varit tomt på bloggfronten den här veckan. Det beror på att vi har haft hell week i skolan. Tror jag har sagt det förut men fem uppsatser som ska in och två redovisningar är anledningen till att jag inte har orkat skriva. Dessutom har jag misslyckats så totalt den här veckan. Jag har gått upp det jag gick ner i vikt förut men nu är det slut på det här. Om 20 dagar åker jag utomlands och jag kan itne se ut så här.

Nu ska jag träna varje dag utom imorgon eftersom jag ligger efter med en skolgrej som jag måste göra. Idag ska jag först gå på ett medel/puls pass, sedan ett medelpass direkt efter, gymmet och sedan ett medelpass till. Det här är ju en glädjekalkyl så jag kanske tar bort det sista medelpasset. Får se hur det här går eftersom att man är helt död efter pulspasset.

I förrgår när jag var på gymmet träffade jag en bekant som jag inte har sett på länge. Det finns inget annat alternativ än att hon har blivit sjuk i anorexia. Hon var smal innan men nu måste hon ha gått ner tio till 15 kilooch varje gång jag är på gymmet ser jag henne. Dessutom har min kompis som känner henne bättre än mig sagt att hon verkligen undviker alla sociala tillställningar, drar sig undan från människor och så vidare. Det är så fruktansvärt tragiskt att se någon tyna bort rakt framför ögonen på än. Då menar jag både kroppsligt och själsligt. Den tjejen som jag lärde känna finns liksom inte där längre. Men det absolut värsta är att jag tycker hon är ännu vackrare nu. Jag inser att det inte är normalt men jag är avundsjuk. Hur kan hon ha "lyckats" på bara några månader medan jag har kämpat i ungefär fem år?

Undrar om hon är där idag också? Det blir så pinsamt när vi möts. Spänd stämning, ungefär som att vi vet om varandras problem men ingen säger någonting.