Empty is pure

Jag orkar inte mer. Jag känner hur ångesten tar över mig mer och mer medan allt annat får stå åt sidan. Jag ser hur mina armar ärras än en gång och det är en mentalt smärtsam påminnelse om att jag alltid kommer vara fucked up. Precis när allt var över börjar det om på nytt igen och jag orkar inte. Den senaste veckan har jag tänkt ganska mycket på vad det var som fick mig att fortsätta leva förra gången det här hände. Den gången var det verkligen 100 gånger värre än det är just nu och ändå var det någonting som fick mig att inte ta det sista steget. En liten spärr som räddade mitt liv. Men vad är det som gör att jag inte klarar av samma påfrestningar den här gången? Detta är inte ens i närheten av det men ändå känns det precis lika illa. Jag har samma tankar men ajg vet att jag måste orka även den här gången.

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Är inte det titeln på någon bok? Hm, det stämmer jävligt bra i alla fall.

Dagens status är ångest. Vill börja med att säga att detfaktiskt gick jättebra igår och han är världens snällaste människa men jag klarar inte av det här. Idag har jag bara känt ångest och den har varit så stark att jag började skära igen efter ett lååångt uppehåll. Vad är det för fel på mig? Jag hatar att släppa människor in på livet och när man träffar någon som verkar se rakt igenom en blir det bara för mycket. Har varit ett totalt nervvrak hela dagen och jag vet inte hur jag ska förklara det här för honom. Jag har lovat att träffa honom igen men det var igår när jag mådde bra. Nu vill jag bara lägga mig ner och dö eller något. Måste förklara på något sett innan det är för sent eller vad man ska säga.

Dessutom var han ett totalt hälsofreak så all min matångest som har minskat lite i styrka den senaste tiden kom tillbaka direkt. Inte för att jag har spytt idag som jag sade att jag skulle men nog blir det gymmet ikväll i alla fall. Jag behöver samla tankarna.

Jag kämpar på för att få vardagen att gå ihop men det är svårt. Nu har jag som sagt kommit igång med träningen i alla fall och det känns toppen. Vilade i söndags och måndags men gick ändå ut med vovven i några timmar. Idag har jag varit på gymmet och ska dit igen efter finskakursen ikväll. Det här är faktiskt det enda gymmet någonsin som hag harkänt mig bekväm på. Kanske är det för att min likgiltighet börjar komma tillbaka. Orkar liksom inte bry mig om någonting.

Maten går däremot helt åt helvete. Jag äter precis hela tiden och det är hemskt. jag kan inte bryta mönstret. Idag spräckte jag alla gränser genom att gå in i butiken och köpa kopiösa mängder choklad och sedan äta upp allt. Är sjukt nära att jag börjar spy igen men har inte riktigt vågat nu när jag är här.

Jag måste börja följa en plan igen där jag skriver upp allt jag äter och allt som jag får äta under en dag.Jag kan uppenbarligen inte lyckas genom att ta dagen som den kommer.

Förresten. Jag har börjat meditera. Haha jag framstår mer och mer som någon typ av flummare men det är helt okej. Jag behöver den stunden för mig själv och bara befinna mig i ett totalt tomrum och hur det framstår struntar jag faktiskt i. Det verkar fungera i alla fall för igår var jag så sjukt jävla förbannad på ungarna men jag lyckades hindra ett fasansfullt vredesutbrott genom att meditera lite såatte....

Det här är min första vilodag den här veckan vilket känns underbart. Har varit på gymmet samt på gruppträning varje dag sedan jag köpte kortet nu. Jag ska klara det här nu. Även om jag också har hetsätit under veckan så är jag på rätt väg. Om jag får tillbaka motivationen, konditionen och musklerna så blir jag mer motiverad till att ta tag i maten också. Det här kommer bli grymt. 

Hejsan.

Jag slänger in ett snabbt inlägg innan jag åker iväg för att hämta barnen från skolan. Eftersom operationen och allt annat jobbigt ät över nu får jag börja träna igen men det är så svårt att komma igång när man är på ett nytt ställe och inte vet hur allt fungerar. Anyway. N hörde av sig för några dagar sedan och frågade om inte vi kunde träna tillsammans. Gissa om jag blev glad? Så nu har jag köpt gymkort och gruppträningskort. Tyvärr är det väldigt dyrt här men det är värt det. Måste komma igång med det här nu. Var där igår kväll och gymmade och åkte dit igen idag. Inte så länge men jag måste börja någonstans. :) Dessutom körde jag body flow igår kväll. Riktigt skönt efterosom jag har problem med ryggen och dessutom är så sjukt stressad just nu.

Det jobbiga är att jag har lite gymskräck men jag ska verkligen övervinna den. Lite svårt bara med tanke på att precis alla killar i den här jäkla stan är så söta så jag vill ju inte skämma ut mig på gymmet haha.

Ha det bra.

Varför ska jag alltid, och då menar jag alltid, se till att sätta mig i situationer som jag inte kan (eller vill) ta mig ut ifrån? När jag åkte till Finland gjorde jag det med tanken att jag skulle göra ett ärligt försök till en nystart. Det har inte gått så bra. Jag tänkte lägga ner cigaretterna helt, även feströkandet vilket har gått fullständigt åt skogen. Jag tänkte att jag inte skulle kunna röka på eftersom jag ändå inte har några kontakter här. Vad är det första jag gör? Skaffar mig kontakter. Det är jag i och för sig glad över så det räknas nog inte. Jag tänkte lägga min så kallade "player-karriör" på hyllan och bli seriös. Men hur går det nu när jag väl har hittat någon här som jag gillar? Jag får panik som vanligt och känner föratt göra något jävligt taskigt.

Men det värsta av allt. Jag tänkte att jag på allvar skulle ta tag idet här med maten. Att jag äntligen skulle nå mina mål och drömmar. Bli den människa jag vill vara. Detta är också det som har gått absolut sämst. Det mål som har skitit sig totalt och som nu känns längre bort än någonsin. Det här fungerar inte längre. Jag måste ta tag i det här och sluta självömka hela tiden.

Någonting positivt är i alla fall att jag nu känner mig lite mer pressad att bli smal och snygg på grund av J.H. Hm kanske.