Empty is pure

Jag kommer gå under snart känns det som. Att sitta här och verkligen känna att jag är på väg tillbaka in i all den ångest och nedstämdhet som varit nästan borta för ett tag är verklig tortyr. Så fruktansvärt att veta vad som komma skall och egentligen inte kunna göra någonting åt det. Men värst av allt är att jag inte kan hitta styrkan när det kommer tillbaka. Jag brukar visserligen ha bra respektive dåliga perioder. Men det här är extremt. Kan inte ens komma på när jag hade kontroll senast. Idag har jag verkligen hetsat helt sinnessjukt mycket men det måste bli ändring på det nu. Vet bara inte hur. Att jag inte har spytt idag visar bara hur svag jag är och det känns som att jag aldrig kommer hitta styrkan igen.

Anyway. Igår kväll tog jag mod till mig och skrev till J.H och berättade hur jag kände på ett ungefär. Jag hoppades innerligt att han skulle hata mig och ignorera mig för all framtid men nej då. Idag fick jag minsann ett nytt meddelande. Varför är jag en så elak, ytlig och rutten människa? För sanningen är den att det inte bara handlar om min egen ångest och rädsla för att visa känslor och öppna mig för människor. Det är bara halva sanningen. Den andra halvan handlar om att jag helt enkelt är för ytlig för att tycka om någon som inte följer mitt vanliga ideal. Jag vill så gärna säga att det är insidan som räknas när jag träffar någon men jag kan verkligen inte.