Det förlorade skrattet.
Jag inser att mitt förra inlägg var fullt med I-landsproblem á la röka eller inte röka och "gud vad dyrt det är med resan"-snack när jag i själva verket är hur lycklig som helst över att jag lättare kan ta mig till Helsingfors än jag kan ta mig till Stockholm när jag är hemma. Jag är också överlycklig över att jag ganska nyligen har kommit hit men att människor är så vänliga och verkligen hjälper mig med att få någon typ av socialt nätverk här. Men och det är ett stort MEN. Jag är en allmänt pessimistisk person. Jag har svårt att se det fina i saker. Eller rättare sagt ska jag väl säga att jag allt som oftast ser det vackra i saker men den sk mörka sidan i mig överskuggar allt det och får mig snabbt på andra tankar. Just nu är det nog helt enkelt så att när jag försöker få bort mina negativa tankar från mat, vikt, hets och så vidare så måste den ilskan och den negativiteten få utlopp någon annanstans.
Dessutom går det så fruktansvärt dåligt med maten nu plus att jag har varit otroligt nere den här veckan men inte kunnat visa det utåt vilket är jobbigt. Idag känns det lite bättre även om jag åter igen har varit hetsig och i princip smygköpt godis. Åkte till och med till en ny butik idag för att de inte skulle känna igen mig och döma mig. Det här är ju helt sinnessjukt och jag inser det men är inte stark nog att göra någonting åt det. Har inte den energin som krävs.
Pratade med en av de personer som står mig allra närmast idag. För er som kommer ihåg så var det hon som var med mej på resan i maj när allt var så fruktansvärt dramatiskt. I vilket fall var det så skönt att prata med henne igen efter flera månader. Jag hade helt allvarligt glömt bort hur det är at skratta. Och då menar jag inte sådär artigt fnittrande utan att verkligen skratta hysteriskt av ren lycka och det inte går att stoppa. Jag visste inte hur mycket jag hade saknat det förren jag nu fick uppleva känslan igen. Har nog varit lite bortskämd tidigare då jag har träffat mina kära vänner varje dag och alltid fått känna mig lika lycklig.
Oj oj, jag är expert på att flumma bort mina inlägg men så kan det gå när förvirringen är stor.
