Empty is pure

Som vanligt när jag är hemma på semester bli det lite sämre med bloggandet men jag kommer snart igång ordentligt igen. Har hunnit träffa mina tre absoluit närmsta vänner så nu känns det som att jag orkar leva ett tag till. <3 Energiboost liksom.

Idag träffade jag E och känner mig lite chockskadad. Nu vet hon också om mina ÄS. Fattar inte hur det gick till men hon ställde en fråga som gjorde mig så ställd att jag helt enkelt inte kunde göra någonting annat än att erkänna. Inte för att hon verkade överraskad direkt. Hon såg mest lättad ut över att få det utrett. Jag har en känsla av att precis alla mina vänner vet om det här även om jag själv bara har berättat det för två. Det är så uppenbart på något sätt. Men men om jag nu ska försöka gå behandling (även om jag redan har ångrat mig egentligen) så är det kanske lika bra att de närmsta vännerna vet om det. Kommer antagligen behöva massor av pepp för att orka fortsätta istället för att ringa till ABC på en gång och säga att jag inte vill längre.

Har både hetsat och spytt idag. Vågar inte väga mig. Äckliga jag har gått upp massor i vikt bara på några dagar. Äcklig, äcklig, äcklig! Stor som ett hus.

Nya tag nu.