Pluggar, äter, tränar
Just nu består mitt liv av plugg, mat, kräk och träning. Jag har egentligen inte tid med någonting annat än att plugga och jag har sådan äcklig jäkla prestationsångest inför tentan. Kommer bli underkänd utan tvekan. Åtta timmars plugg på biblioteket i onsdags, sju timmars föreläsning om makroekonomi och mikroekonomi igår och idag. Jag! Orkar! Inte! Mer!
Anyway. Jag äter alldeles för mycket i vanlig ordning. Hetsar egentligen inte i några större mängder men spyr i alla fall. Ibland vet jag inte om det är av vana eller ångest. Tror att jag har förlorat förmågan att känna saker. Kör bara på i samma gamla vanliga spår. Förknippar mätt med kräk och hunger med kontroll utan att egentligen känna någonting inför detta. Skar mig själv idag för första gången på flera år (tror jag). Men som sagt, totalt känslokallt. Förr var det ett sätt att dämpa ångestkänslor. Nu var det nog mer ett desperat försök att åter igen känna någonting annat än total tomhet. Det enda som kan locka fram minsta antydan till känslor just nu är träningen. Har kört på hårt varje dag sedan jag köpte kortet och får ångest varje gång jag sitter stilla.
Mailade just kontaktpersonen för ABC här i Kalmar. Vet inte varför. Vill inte ens bli frisk men jag behöver hjälp att reda ut det här. Behöver hjälp att få klarhet i vad det är jag håller på med egentligen. Och även om jag inte vill förlora ätstörningen, min enda trygghet, så inser jag att det här inte kommer vara hållbart så mycket längre. Det blöder ur halsen när jag spyr, magsmärtorna och illamåendet jag har precis hela tiden är fruktansvärda, mina tänder känns inte helt okej längre, hjärtat lever sitt eget liv (inte på ett positivt sätt) och det känns som att mina inre organ ska kollapsa varje gång jag böjer huvudet över toaletten för att spy.
Jag är rädd för att dö.
Är det en känsla? Är det ett tecken på att jag är mer normal nu än för några år sedan? Jag vet inte.
