Empty is pure

Regnet står som spön i backen och jag ska alldeles snart ge mig iväg till skolan för lite grupparbete. Vill helst dra täcket öve huvudet men nej, nu är det dags att rycka upp sig.

Följa behandlingen eller motarbeta den? Det är frågan som snurrar i huvudet varje vaken sekund av mitt liv. Jag har verkligen ingenting annat som upptar tankarna för tillfället och därmed ingenting annat att skriva om. Har inte följt listan på en vecka snart helt enkelt för att det känns alldeles för pressande. Har inte tid att sitta totalt sex timmar om dagen och bara försöka få i mig måltiderna.