Empty is pure

Kom hem från ett tufft spinningpass för några timmar sedan och det är också den enda träning som blivit av idag. Mår så sjukt dåligt när jag tänker på det, känner mig lat. På vägen hem köpte jag liite naturgodis som jag egentligen inte ville ha under några omständigheter men jag är så rädd för mig själv och mitt beteende så jag ville väll bevisa för mig själv att jag kan äta utan att gå sönder inombords. Men det gick inte alls. Stoppade in en bit i munnen, fick panik och spottade ut. Slängde resten och nu är självhatet större än någonsin. Ska det vara så jävla svårt?

För övrigt är jag proppmätt, finns det någonting som mättar i små mängder så är det kvarg. Hatar att vara mätt men försöker tänka på det min behandlare i dagvården alltid tjatade om. "Mättnadskänsla är ett tecken på att du har gett kroppen vad den behöver. Det är bra och det går över". Äsch, vem försöker jag lura? Kommer aldrig lyckas ta till mig de orden.