Ruta ett
Jag har förstört allt. Allt mitt hårda arbete de senaste veckorna är förgäves. En månads dagvård och massor av terapitimmar bara för åter igen sjunka till botten och inse att jag aldrig någonsin kommer ta mig ur det här. Snart sju år ha det pågått och det lär fortsätta minst lika länge till. Jag är minst sagt tillbaka på ruta ett. Kan inte svälja ner någon mat alls för då kommer paniken. Kan inte lukta på mat för då känns det som att kalorierna fastnar i min kropp. Kan inte sitta helt stilla en sekund av dygnets timmar för då känner jag mig lat.
Välkommen till mitt personliga lilla helvete.
Jaa men det är ju bara så skönt att träna :) jag blir på så mycket bättre humör då, ingen ångrar ju iofs ett träningspass så jag antar att alla blir glada av det, i varje fall efter.
Vad jobbigt för dig om det du skriver.. Jag läste någonstans att det tar 6år att bli av med sin ätstörning. så jävla hemskt ju. fyfan jag hatar denhär skiten. <3
