Träning utan glädje
Jag insåg just att jag nästan helt har förlorat glädjen för mitt största intresse, träninen! I grund och botten älskar jag att träna och det är den som har lyckats hålla mig över ytan så otroligt många gånger när jag bara har velat ge upp och sluta existera. Även under min ätstörningstid har jag tyckt att det varit roligt och mina trippelpass har varit baserade på glädje. Nu är det bara ångest, panik, tvångstankar och känslor av att vara värdelös som driver mig. Jag kommer gå under!
Var som sagt ute och sprang/gick en timme imorse. Nu har jag precis kommit hem från ett tufft friskispass samt en vända på gymmet.
Om du nån gång känner dig ensam eller vill prata kan du alltid vända dig till oss. Vi finns här, kämpa på, du är stark. Lycka till :) !
Kärlek och respekt till dig tjejen.
