Trög
Nu har jag inte uppdaterat på några dagar, helt enkelt eftersom det inte händer någonting speciellt. I lördags skrev jag tenta i marknadsföring och sedan dess har jag försökt plugga till onsdagens tenta nästan dygnet runt. Men det är lättare sagt än gjort när kroppen är inställd på svält och hjärnan inte längre hänger med. Lättare sagt än gjort när ångesten så vänligt talar om för mig att jag är värdelös som sitter här och inte gör någon nytta och jag istället går ut och ångesttränar.
Har förlorat sex kilo nu och känner mig både lycklig och värdelös. Lycklig för att jag följer ätstörningen, min enda trygghet. Olycklig för att jag vet att jag har dagvården att se fram emot i slutet av veckan/början av nästa vecka. Jag är så fruktansvärt rädd för att gå upp allt men det är inte det värsta. Det värsta är att jag åter igen måste utmana min matskräck. Jag som kom så långt förra vändan i dagvården har nu glidit tillbaka till ruta ett och ännu lite till. Jag vill bara vara fri! Vill vara liten igen. Då var allting så enkelt och livet var en njutning. Mat var en njutning. Nu är det som om livet lämnat mig för gott. En levande död.
Usch jag blir så ledsen av att läsa att du mår så här, men förstår. Själv så har jag kommit tillbaka till att gå ner i vikt och det känns som en befrielse sammtidigt som min hjärna spelar mig ett spratt och allt som jag tänker på och vill ha är mat och andra sekunden så får jag ångest av tanken och vill inte alls ha..
Styrke kramar! <3<3<3
