Empty is pure

Stressen gör att det bara snurrar i skallen på mig men samtidigt känner jag mig så otroligt tom inombords. Orkar inte med någonting längre. Värdelös. Kommer aldrig ta mig ur denna värld av ångest och demoner som förvränger min självbild. Om jag inte kan ta mig ur det och inte heller orkar leva med det, vad är då alternativet? Det är för jobbigt att tänka på för jag vill inte sjunka ner i självmordstankar igen. Vill ju faktiskt leva men inte på det sätt jag lever nu.

Var hos psykoterapeuten idag igen och fick fylla i massor av formulär för att de ska kunna utreda mig. Dessutom tog de cirka sju rör med blod eller någonting sådant och nästa vecka har de bestämt att jag ska skickas iväg på EKG för att kolla hjärtat ordentligt. Jag har nog inte riktigt fattat varför de ser så allvarligt på det här. För mig är det fullt normalt men i deras värld är jag störd och måste kolla så att inte hjärtat håller på att ge upp.

Sjuksköterskans kommentar angående mina svårhittade vener: "Ja, de känns ju men de syns inte så bra"
Min tolkning: "Jävlar, jag är så fet att inte ens venerna syns på mig".

Normalt sätt att tänka, ja.