Empty is pure

Hej på er.

De senaste dagarna har jag haft en ren fruktansvärd ångest och jag vet inte ens varför. Eller ja, en del av det är väl antagligen att jag ser ut som ne jäkla flodhäst och nästa vecka ska jag hem och träffa familj och vänner. Jag vill verkligen inte äta längre som tur är. Jag måste hamna på minus varje dag fram tills det att jag åker hem. Så idag blir det bara en proteindrink innan träningen för att undvika att svimma och kanske ett glas glögg eller varm mjölk ikväll för att jag fryser så jävligt hela tiden.

I övrigt är det pluggångest som gäller. Egentligen är kursen jag går just nu nästan pinsamt enkel jämfört med den förra. Ändå lyckades jag spika VG på alla uppgifter i förra kursen som var sjukt tung och lyckades med konststycket att få U på första uppgiften i den här kursen. Jag skäms! Nu är jag verkligen omotiverad att ta tag i de resterande uppgifterna som jag dessutom itne förstår ett jota av.

Nu är det åter till plugget som gäller så jag får komma iväg på träningen någon gång. =)

Hej på er.

Igår blev det fest trots att jag som vanligt kände mig skapligt motsträvig och bitter innan. Men det var trevligt. Nästan hela min klass var på plats på förfesten och sedan drog vi vidare till krogen. Kändes som att ha klassfest igen haha. Det har faktiskt varit riktigt skönt att vara social hela den här veckan, nu känner jag mig som en människa igen snarare än en levamde död. Tyvärr har jag gått upp i vikt. Väger nu bara två kilo mindre än min maxvikt. Förut vägde jag ju fyra kilo mindre.

Snart ska jag börja röra mig mot ett intensivpass på friskis. I fredags lovade jag mig själv att aldrig mer träna bakis. Det har jag redan förträngt. Gah jag hatar att den snygga killen alltid står på nästan samma plats som mig. Det är vidrigt att vara bakis och trött i kroppen men ändå inte våga ge upp för att det skulle kännas pinsamt. Jäkla stolthetstänkande!

Idag säger benen ifrån igen, antagligen efter mycket promenerande med dåliga skor igår. Men jag ska i alla fall träna ikväll och imorgon. Hur det ska gå till vet jag inte men bryr mig inte riktigt heller.

Har gått ned 0,4 kg sedan igår. =) Men det känns som att jag har nått en återvändsgränd. Hur jag än kämpar så går det inte nedåt under den vikt jag är på nu. Det är som en platå men bara jag fortsätter kämpa så ska det npg lösa sig.

Gud vad skönt det var på träningen plus att jag trotsade eventuell smärta och gick hem så jag fick lite extra motion. Tyvärr var inte min inofficiella träningskompis där idag. Vet inte om jag har skrivit det förut men det är en ganska ung ledare på friskis vars pass jag brukar gå på (medel och intensiv) och alla andra dagar brukar vi vara och träna på samma pass så även om vi inte ens pratar med varandra så triggar vi typ varandra att inte ge upp haha. Han vågar inte ge upp om inte jag gör det och jag vågar inte ge upp när han är där = bra träning.

Kanske ska berätta det tråkiga också. Jag hetsåt så jävligt igår att jag idag har gått upp mer än ett kilo! Inte för att jag åt jätestora mängder igår men för att det var så fruktansvärt onyttigt. Inte en enda riktig måltid, bara socker och fett. Fan, fan, fan! Vad jag hatar mig själv. Kommer aldrig bli smal. Men just nu försöker jag tänka som så att jag fortfarande har gått ner tre kilo de senaste typ två veckorna.

Jag har gått upp 0,1 kilo från igår. Aldrig roligt att gå upp i vikt men med tanke på hur illa jag skötte mig igår så är det väl inte allt för illa. Jag var så jäkla mätt när jag gick och lade mig på kvällen att jag trodde jag skulle ha gått upp ett helt kilo. Tyvärr har jag inte skött mig idag heller (pinsamt) så vi får väl se hur det går imorgon.

Igår var det i alla fall träning igen. Första intensivpasset efter min ofrivilliga vila så det var sjukt jobbigt men samtidigt roligare än någonsin. Idag är det lugnt på träningsfronten tyvärr. Helst vill jag dit och köra slut på mig varje dag men jag ska ge benen några veckor att återhämta sig nu och sedan kör jag stenhårt från och med nästa termin.

Just det. Jag har bokat om min hemresebiljet så istället för att åka till E-town den 22a december åker jag redan den 16e. Lycka! Jag behöver verkligen de extra dagarna just nu. Sjuk som jag är fick jag lite ångest över att jag missar fem pass med min favoritledare under julen då jag är hemma men så fort jag får träffa familj och vänner hoppas jag att den ångesten släpper.

Nu kan jag äntligen uppdatera er med någonting positivt. Idag var det minus 0,8 kilo på vågen vilket är märkligt eftersom det inte ens gick särskilt bra igår. Jag tror att mina gränser för vad som är bra respektive dåligt börjar flyttas igen och det är ett gott tecken. Nu ska jag bara fortsätta så här också. Har gått ner totalt fyra kilo från min högsta vikt. Fortfarande fem kilo kvar tills jag kan börja känna att jag är back on track eller vad jag ska säga.

Idag blir det ett intensivpass på friskis här i Kalmar. Älskar intensivpassen här. Innan jag flyttade hit hade jag bara varit på ett intensivpass i min hemstad och det var verkligen fruktansvärt vad tråkigt det var. :P Har för tillfället inte ont i benhinnorna men det är svullet så jag lär väl få lida för mi nträning imorgon men det skiter jag i. Och ja jag är tjatig hehe.

Har aldrig känt mig så harmonisk som nu samtidigt som jag aldrig har känt mig så jäkla kaosartad. Hur nu det går ihop. Harmonisk efter att äntligen ha fått träna igår. Kaosartad och ångestfylld av okänd anledning.

Jag har bara gått ned ett hekto från igår. Surt eftersom jag skötte mig så bra men det kunde ju ha varit värre. Idag hade jag ett litet snedsteg men jag tror att jag fick upp det mesta i alla fall. Det bästa är att jag åtminstone är motiverad just nu. Det behövs verkligen efter en låång tid av likgiltighet. Det konstiga är att jag inte behöver kämpa särskilt hårt för att hålla mig borta från mat just nu. Jag har nästan tappat matlusten. Enda gången jagä ter är när jag är riktigt, riktigt hungrig även om jag inte ens borde göra det.

Åh vad osammanhängande det här blev men jag orkar inte riktigt tänka just nu.

Någon som kan gissa vad jag ska roa mig med ikväll? Antagligen inte men det ska jag tala om. För jag ska träääna! Haha lycklig som ett litet barn. Jag vet att benhinnorna inte är helt bra än men det skiter jag i för nu står jag inte ut längre. Pepp, pepp.

Jag vägde mig när jag vaknade imorse och hade gått upp ett helt kilo från igår. Det var väntat eftersom jag visste att det var en del vätskevikt jag gått ner men det här känns ändå inte okej. Jag skötte mig faktiskt igår också. Men inte tillräckligt tydligen. Idag har jag druckit två koppar varm mjölk med kanel (godare än det låter och mättande) plus en liten portion med ris. Om jag mot förmodan trycker i mig någonting mer så ska det upp igen.

Jag är helt slut mentalt just nu. Natten till idag kunde jag inte somna förrän halv sju på morgonen för att jag hade så stark ångest. Grät, skakade, fick andningssvårigheter, kunde känna varje hjärtslag så starkt att jag trodde hjärtat skulle explodera efter ett tag. Fruktansvärt obehagligt. Idag har det varit bättre men nu börjar det komma tillbaka igen. Behöver jag säga att jag inte direkt ser fram emot att försöka somna inatt heller? Förstår inte hur allt kunde vända så fort. För några veckor sedan var jag lyckligare än någonsin förr utan någon egentlig anledning. Men helt plötsligt börjar jag få de starkaste ångestattackerna jag någonsin haft istället.

Vägde mig i alla fall inatt när jag inte kunde sova. Har gått ner i vikt och har nu 2,5 kilo kvar till min skräckvikt. Vad illa att jag kämpar för att gå ner till den vikten jag förut var livrädd för att gå upp till.

Känns återigen som att jag har hetsätit idag trots att jag har skött mig. Hm, mina tankar är helt upp och ned nu för tiden.

Det blev ingen yoga heller idag eftersom det var fullbokat redan när jag kom dit. Men det var nog lika bra för jag känner mig så fruktansvärt nere i alla fall. Känner att jag aldrig skriver något positivt här i bloggen längre men det kommer, jag lovar. Istället för yoga blev det dricka glögg och försöka ha trevligt för mig själv. SLutade bara med ångest och spyor. Jag har verkligen inget liv i den här staden, speciellt inte nu när jag inte får träna. Jag är helt jävla ensam och om jag skulle dö till följderna av bulimi så skulle det ta flera veckor innan någon ens märkte det.

Ursäkta för bitterheten men jag var tvungen att få det ur mig. Saknar hemstaden och alla fina människor som finns där så mycket att det gör fysiskt ont.

Det känns som att jag har hetsätit idag men det har jagi nte. Åt lite ris förut men spydde upp det mesta och sedan lite havregrynsgröt. Men det är fortfarande för mycket. Har gått ner några hekto från igår men väger fortfarande fyra kilo mer än min före detta "nu tar jag livet av mig"-vikt. Det känns inte helt okej med andra ord men nu är jag peppad.

Idag står det förhoppningsvis yoga på schemat, om det finns några platser kvar vill säga. Inte för att jag gillar yoga särskilt mycket då jag vill känna mig svettig och svimmfärdig efter ett träningspass men jag måste komma utanför dörren nu. Måste få sätta min fot på en träningsanläggning igen även om det bara är för att lugna ner mig själv. På onsdag kör jag ordentligt igen och hoppas på det bästa.

Nu har jag vilat i en vecka. Känns som sagt som att jag är på avgiftning med biverkningar därefter. Har haft så sjukt stark ångest och det vill inte ge med sig. Två dagar till nu. Peppa, peppa! Tyvärr så betyder ju min fruktansvärda tristess att jag inte gör annat än att sitta och lata mig på sängen och äta. Idag gick jag så långt att jag för första gången köpte hem tröstätarens kompis nr 1...Ben&Jerrys. Då är det illa. Men nu måste jag ta tag i det här. Idag har jag ätit, spytt, ätit, spytt och ätit lite till. Känner mig svag efter allt kräkande men det finns inget alternativ från och med nu.

Jag väger så äckligt mycket och det känns allt annat än okej.

Just nu vill jag bara lägga mig ner någonstans och dö. Ska som sagt inte gå på träningen idag för att mina ben gör så fruktansvärt jävla ont. Jag är redan less på att vila men har inte ens tagit mig igenom två hela dagar. Oh då är det ändå sex eller sju dagar till som jag ska sitta och känna mig tjock! Vill inget hellre än att träna men jag är rädd. Det låter töntigt men jag är faktiskt r ädd på riktigt att det här inte kommer gå över. Man hör ju om alla de som får vila i typ ett halvår utan att det ens blir bättre. Snälla någon, döda mig. Jag klarar inte av ett liv utan träning.

För övrigt då? Jag hetsäter, hetsäter och hetsäter lite till. Mitt självförakt har aldrig varit så stort som det är just nu. Dessutom har jag nog valt fel utbildning. Jag! Hatar! Mig! Själv!

Faan vad ont jag har i mina benhinnor. Har tränat som vanligt den här veckan med hjälp av voltaren gel, tabletter, tigerbalsam, is och bandage. Det får jag betala för nu. Funderar på att hoppa över träningen imorgon...kanske till och med vila hela veckan. Saken är den att ledarna på friskis kommer vara borta hela helgen så de passen blir ändå inställda. Kanske borde jag passa på att vila benhinnorna den här veckan å? Men jag får ångest bara av tanken. Vad fan ska jag göra i en hel vecka om jag inte tränar? Sitta och stirra in i väggen i en vecka? Ångest, ångest, ångest. Hatar mina ben.

Vikten ska vi inte ens tala om. Det spelar ingen roll vad jag än gör. Jag går helt enkelt inte ner i vikt. Visserligen har jag hetsat en del den senaste tiden men inte ens när jag sköter mig så går det bra. Vet inte vad jag ska ta mig till. Väger så fruktansvärt mycket just nu.

Vad sägs om en vecka utan träning men där allt som kommer ner i min mage också måste komma upp igen? Då kan jag åtminstone fördriva tiden denna värdelösa vecka med att spy.

Nu kommer averkligen all skit på samma gång. Benhinneproblem, förkylning med slemhostan från helvetet, feber och huvudvärk för tillfället. Då ska jag kanske tillägga att jag är den typen av person som aldrig någonsin klagar över sådant. HAr extremt hög smärttröskel och märker oftast inte ens om jag är sjuk.

Men, trots detta blev det faktiskt ett pass på friskis igår. Två dagar i rad har jag tänkt att jag ska vila men ju närmare passet kommer desto friskare och mer skadefri blir jag (placeboeffekt någon? haha). Så det slutar alltid med att jag går dit ändå. Idag vilar jag för att kunna ta mig igenom intensivpasset imorgon. Tänker ta mina superstarka panocod om det gör ont.

Maten har definitivt inet gått bra idag. Vet inte vad jag väger men har överätit bröd. Men när jag tänker efter har jag inte ätit någonting annat bortsett från proteindrinken till frukost. Mina gränser för vad som är en dålig matdag sänks hela tiden och det är ju ändå riktigt bra.

By the way...om jag fick se ut som hon på bilden skulle jag vara sjukt nöjd även om hon inte är trådsmal. Jag vill vara vältränad och smal! Hm...börjar mitt ideal kanske ändras lite? Mer magmuskler än hon på bilden vill jag däremot ha.

Jag är på sjukt dåligt humör just nu. För det första har jag antagligen åkt på benhinneinflammation. Eller åtminstone förstadiet till benhinneinflammation. Men det lär ju utvecklas eftersom jag verkligen tokvägrar att hoppa över träningen i flera veckors tid. Knaprar voltaren och hoppas att jag inte kommer få träningsförbud i flera månader sedan. Om det händer vet jag vem som kommer behöva läggas in på psyket och nej jag överdriver inte. Det värsta jag vet är människor som säger "Vila några veckor nu så slipper du bli tvingad till flera månaders vila sedan". Det är som att säga till en heroinist att håll upp en vecka nu så känns det nog bättre senare. Jag tvekar inte en sekund att dra den paralellen för jag är så fruktansvärt beroende av träningen. Skulle på riktigt hellre dö än att behöva sitta hemma och stirra när jag vet att jag kunde ha tränat.

Dessutom, som om det inte vore nog. Igår när jag väl tagit mig igenom mitt träningspass och skulle hem fick jag en riktig jävla punktering på min cykel. Skitkul! Måste få den till en verkstad på något sätt men i den här jäkla staden kan man inte ta sig någonstans utan cykeln! Taxi kan inte ta med den, man får inte ta den på bussen, de från verkstaden kan inte hjälpa till. Jag kan definitivt inte bära den på ryggen i tre kilometer. Åhh jag haatar att bo i en stad där jag måste klara av allt på egen hand.

Var tvungen att skriva av mig.

Skriver mer om maten, vikt o.s.v senare.

En veckas blogguppehåll. Har varken haft tid eller lust att skriva under veckan. Nu är det åter till vardagen igen med skola och allt vad det innebär. Men framför allt mår jag så fruktansvärt dåligt idag. Det känns precis som att jag hela dagen har varit på väg att få en ångestattack utan dess like men det b ryter aldrig ut. Det bara ligger där och gnager och allt jag gör är att vänta på det totala sammanbrottet. Var och tränade för en stund sedan i hopp om att träna bort lite av den här frustrationen men det fungerade inte. Allt blev bara ännu värre.

Igår fick uttrycket träna tills man spyr in ny och mer bokstavlig innebörd för mig. Jag är itne sjuk men på stretchngen kände jag hur det kom upp massa kräk i mmunnen. Haha så jävla äckligt men jag får väl se det som ett bra tecken kanske?

Jag vet inte vad jag väger just idag men jag ser fruktansvärt svullen ut så har nog gått upp en del i vikt. Eller så är det tjejveckan som spökar.

Nej nu måste jag springa vidare. Får besök av pappa med familj om typ en halvtimme och vi ska bo på hotell inatt så det blir nog lite tomt på bloggen ett tag. =) Åtminstone tills imorgon kväll.