Och där kom attacken...
Sån här kropp vill jag ha! Fast något smalare. Jag måste säga att jag tycker det är grymt snyggt med smala men ändå vältränade kroppar. Mitt problem är att jag aldrig kan se ut så. Därför får jag helt enkelt satsa på det riktigt smala idealet. Så skulle jag kunna se ut om jag bara skärpte till mig lite och tog kontroll över mitt liv.
Oj så fel jag hade i det förra inlägget. Nog var det ångest alltid. Ångestattack i en light version kanske jag ska säga för att inte bre på historien allt för mycket. ;) Hur som helst kändes det sjukt jobbigt eftersom jag har varit ganska ångestfri den senaste tiden och det här var verkligen ett bakslag.
Imorgon kväll skulle jag ha träffat en tjej som jag har fått lära känna här men på grund av min hals (uttjatat, I know) vågar jag inte röra mig längre än nödvändigt. Synd eftersom imorgon är min första lediga kväll under en helg. Hoppas att hon står ut med mig nu iaf och hör av sig igen. Vill inte gärna tappa kontakten med den enda människan jag känner här även om jag är expert på att vara allmänt osocial och skjuta undan mina vänner.
Vill bara gråta
Jag vet inte varför. Men både igår och idag har jag bara haft en så konstig känsla i kroppen och jag vill bara gråta. Det är inte ångest för den känslan känner jag igen alldeles för väl. Det här är någonting nytt. Jag är rädd. Jag känner mig ensam. Jag har ont. Jag känner mig håglös. Inte för att gnälla alldeles för mycket me jag antar att det är en blandning av alla de här negativa känslorna som gör mig så konstig. Det känns precis som det brukar göra innan jag går in i en av mina depressiva perioder. Hoppas att det inte är så den här gången. Jag har ju liksom ingen anledning att känna så här nu. Allt är egentligen bra. Precis som som jag har önskat att mitt liv ska bli. Bortsett från halsen då. Jag vet, jag vet, jag måste sluta tjata om den där förbannade halsen men tro det eller ej. Det förstör så mycket för mig att halsen i sig skulle kunna innebära att jag får ett totalt sammanbrott snart. Skulle faktiskt kunna åka hem bara på grund av det.
Ska...bli...smal!!
ge mig den smala tjejens mage. Perfektion.
Fan också. Skrev just världens längsta inlägg som försvann. Orkar inte göra om det men skriver en sammanfattning.
1. Känner miginte lika smal som igår men nästan. Vet ju att det kan gå upp och ner även om man inte hetsäter. Det känns ändå bra eftersom jag inte hetsätit. Höll på att få en hetsätningsattack imorse men det finns liksom ingen hetsätarvänlig mat här haha. Tryckte i mig några bär istället.
2. Känner av halsen igen och det känns för jävligt. Vill inte behöva ta ledigt pga sjukdom redan nu och vill speciellt inte behöva åka till sjukhus här. de kommer inte fatta att jag redan har haft det här tre gånger och behöver hjälp på riktigt nu.
Internetkrångel
Jag hade tänkt uppdatera igår men mamma loggade in och distraherade mig på skype och sedan dog min internetanslutning. Har haft panik hela morgonen för att få igång det. Snacka om att internet blir ens enda trygghet/kontakt med omvärlden när man inte är hemma på samma sätt längre.
Aja, jag kan ju som sagt inte väga mig här och vet inte om jag har gått ner i vikt men det känns faktiskt så. Min mage är nästan helt platt igen och igår kände jag mina höftben. Jag har ätit både frukost, lunch och middag när jag har varit här men jag småäter inte alls. Det känns verkligen som att jag har brutit den vanan och dessutom vågar jag inte hetsäta här. Bara det är väl egentligen en anledning för mig att stanna kvar här istället för att åka hem. Plus att jag egentligen vill vara kvar här men det känns jobbigt när jag hela tiden bara går och väntar på¨att mina halsproblem ska komma tillbaka. Kan liksom inte slappna av för en sekund. Jag vet att det låter töntigt men när jag får halsböld och verkligen itne kan pratta o knappt andas så blir jag helt sjukt "mammig". Som när man var liten och bara behövde bli omhändertagen haha xD
Aja, jag kan ju som sagt inte väga mig här och vet inte om jag har gått ner i vikt men det känns faktiskt så. Min mage är nästan helt platt igen och igår kände jag mina höftben. Jag har ätit både frukost, lunch och middag när jag har varit här men jag småäter inte alls. Det känns verkligen som att jag har brutit den vanan och dessutom vågar jag inte hetsäta här. Bara det är väl egentligen en anledning för mig att stanna kvar här istället för att åka hem. Plus att jag egentligen vill vara kvar här men det känns jobbigt när jag hela tiden bara går och väntar på¨att mina halsproblem ska komma tillbaka. Kan liksom inte slappna av för en sekund. Jag vet att det låter töntigt men när jag får halsböld och verkligen itne kan pratta o knappt andas så blir jag helt sjukt "mammig". Som när man var liten och bara behövde bli omhändertagen haha xD
Framme
Nu är jag äntligen på plats i mitt nya hem för nästan ett år framöver och då ska jag väl äntligen få lite tid över till att skriva här i bloggen. Allt känns bra här. Bra familj, bra plats (tror jag), snälla barn, en söt hund och ett fint hus. Men just nu känns det ändå fel. Jag har alltid varit väldigt självständig men nu inser jag hur mycket min familj betyder för mig. Det har gått typ två dygn och jag känner redan att jag kommer sakna ihjäl mig efter mina föräldrar och till och med den lilla skitstad som jag bor i. Dessutom är jag på helspänn hela tiden och väntar på att mina halsproblem ska komma tillbaka. Verkligen fel tillfälle! Men det blir nog bättre om ett tag. Jag vill ju verkligen göra det här och allt känns egentligen rätt. Jag skulle nog vilja kalla det här för skräckblandad förtjusning.
Jag har en känsla av att maten kommer gå bra när jag är här. Åtminstone nu i början. Jag har jättesvårt för att äta när folk ser mig, speciellt om jag inte känner dem så bra. Just nu är jag i och för sig själv här hemma men jag kan ändå kontrollera mig. Har ätit en knäckemacka idag och druckit en kopp te. Måste äta någonting för att de inte ska börja misstänka mig direkt. Har däremot ingen tillgång till våg för tillfället så jag får köpa ett måttband någon gång när jag åker in till Helsingfors.
Jag har en känsla av att maten kommer gå bra när jag är här. Åtminstone nu i början. Jag har jättesvårt för att äta när folk ser mig, speciellt om jag inte känner dem så bra. Just nu är jag i och för sig själv här hemma men jag kan ändå kontrollera mig. Har ätit en knäckemacka idag och druckit en kopp te. Måste äta någonting för att de inte ska börja misstänka mig direkt. Har däremot ingen tillgång till våg för tillfället så jag får köpa ett måttband någon gång när jag åker in till Helsingfors.
Mer gnäll
Just det. Måste bara få gnälla lite till. Nu när halsbölden och det kommer tillbaka hela tiden måste jag sluta röka. Cigaretter men framför allt den andra typen av röka. Inte för att läkaren ahr sagt det men jag vet ju egentligen att slemhinnorna blir mycket känsligare när man håller på med det och båda gångerna som jag ahr fått det här nu så har det varit efter intensiva rökperioder. Vill verkligen inte men hellre det än att uppleva det här en gång till. det är verkligen det värsta jag har varit med om och jag är ändå otroligt smärttålig. Aja, får prova att sluta med rökat på prov ett tag och om det fungerar då så tänker jag fortsätta med det uppehållet tills mina halsmandlar är borta.
Kaos - as usual
Det har ju gått väldigt bra med bloggandet den senaste tiden måste jag säga. Nej men de senaste veckorna har varit helt kaosartade för mig och jag har mått grymt dåligt bååde mentalt och fysiskt. Hatar egentligen att gnälla om sådant men jag orkar inte med det här längre.
Jag har verkligen ingen kontroll över maten. Jag går upp mer och mer i vikt hela tiden samtidigt som jag försöker peppa mig själv till att börja om på nytt och gå ner alla desa kilon. Det fungerade alltid förut men jag kan verkligen itne just nu. Min hjärna säger en sak men kroppen gör helt tvärt om, dvs äter.Det värsta är att jag oftast inte ens bryr mig. Visst vill jag ingenting hellre än att gå ner i vikt men jag har intenergin att ta tag i det nu när jag inte ens kan träna vilket leder mig in på nästa grej.
Halsböld! För tredje gången sedan i maj har jag nu fått olidligt ont i halsen och knappt kunnat andas. Kom precis från akuten där de fick tömma en gigantisk halsböld, igen. Som om det inte vore nog att jag får panik av känslan att inte kunna andas så är jag sjukt stressad. Flyttar ju till Finland om exakt två veckor. Känns sådär lagom roligt om halsbölden kommer tillbaka precisn är jag har kommit dit. Alternativet för mig är att operera bort halsmandlarna men frågan är om jag hinner innan jag åker och om jag isf hinner bli frisk igen innan jag ska flytta. Vill ju inte komma dit och ha tappat talförmågan direkt. Vilket dilemma. Det kanske låter som en liten grej men det är itne bara halsen som drababs utan man blir verkligen sjuk av det här och jag får på allvar dödslängtan varje gång det händer. Som om det itne räckte med att jag redan är deprimerad allt som oftast. Det blir inte bättre av att vara konstant sjuk.
Ursäkta gnället. Men var tvungen att få ur mig det här.
Jag har verkligen ingen kontroll över maten. Jag går upp mer och mer i vikt hela tiden samtidigt som jag försöker peppa mig själv till att börja om på nytt och gå ner alla desa kilon. Det fungerade alltid förut men jag kan verkligen itne just nu. Min hjärna säger en sak men kroppen gör helt tvärt om, dvs äter.Det värsta är att jag oftast inte ens bryr mig. Visst vill jag ingenting hellre än att gå ner i vikt men jag har intenergin att ta tag i det nu när jag inte ens kan träna vilket leder mig in på nästa grej.
Halsböld! För tredje gången sedan i maj har jag nu fått olidligt ont i halsen och knappt kunnat andas. Kom precis från akuten där de fick tömma en gigantisk halsböld, igen. Som om det inte vore nog att jag får panik av känslan att inte kunna andas så är jag sjukt stressad. Flyttar ju till Finland om exakt två veckor. Känns sådär lagom roligt om halsbölden kommer tillbaka precisn är jag har kommit dit. Alternativet för mig är att operera bort halsmandlarna men frågan är om jag hinner innan jag åker och om jag isf hinner bli frisk igen innan jag ska flytta. Vill ju inte komma dit och ha tappat talförmågan direkt. Vilket dilemma. Det kanske låter som en liten grej men det är itne bara halsen som drababs utan man blir verkligen sjuk av det här och jag får på allvar dödslängtan varje gång det händer. Som om det itne räckte med att jag redan är deprimerad allt som oftast. Det blir inte bättre av att vara konstant sjuk.
Ursäkta gnället. Men var tvungen att få ur mig det här.
Emotionell berg och dalbana
Nu har jag äntligen tillbaka efter mycket om och men och ska försöka sammanfatta allt som händer i mitt liv just nu. Måste nog dela upp det här inlägget lite.
Resan - Jag har som sagt varit ute och rest med la familia de senaste veckorna. Vi har varit i Frankrike och Tyskland. Antar att ni inte är så intresserade av detaljerna men det har varit underbart som vanligt även om bilen har krånglat (blev bärgade en gån) och jag dessutom har gått upp i vikt under resan. Det har aldrig hänt förut. Jag brukar alltid gå ner i vikt när jag reser. Aja, det kunde ha varit värre. Jag trodde ju på allvar att jag var på smällen och gjorde ett gra-test på tyska. Negativt som tur var. Jag skulle aldrig kunna hantera känslan av att växa okontrollerat och inte kunna göra någonting åt det.
Framtiden - Jag har som sagt pratat med en finsk familj som jag kanske ska bli au pair hos i höst. Det börjar bli mer och mer klart och idag fick jag frågan om jag var redo att skriva kontrakt. I sådana fall lämnar jag landet om lite mindre än en månad. Läskigt men helt ärligt känner jag mig mest lättad över att det skulle vara lättare att gå ner i vikt om jag bodde där än hemma. Känns inte som någon höjdare att hetsäta hemma hos någon annan liksom.
Återfall - Jag fick ett återfall igår. Ett återfall av den okontrollerbara typen av ångest som tidigare fick mig att förstöra mina armar. Jag som var så stolt över att ha slutat med skärandet och fått en helt sårfri arm men lyckan var kortvarig. Nu måste jag bara komma på ett sätt att verkligen dölja det för den finska familjen om jag åker dit. Okej om mina föräldrar kommer på mig men jag känner verkligen inte för att förlora jobbet på grund av att jag är värdelös och inte kan kontrollera min ångest.
Resan - Jag har som sagt varit ute och rest med la familia de senaste veckorna. Vi har varit i Frankrike och Tyskland. Antar att ni inte är så intresserade av detaljerna men det har varit underbart som vanligt även om bilen har krånglat (blev bärgade en gån) och jag dessutom har gått upp i vikt under resan. Det har aldrig hänt förut. Jag brukar alltid gå ner i vikt när jag reser. Aja, det kunde ha varit värre. Jag trodde ju på allvar att jag var på smällen och gjorde ett gra-test på tyska. Negativt som tur var. Jag skulle aldrig kunna hantera känslan av att växa okontrollerat och inte kunna göra någonting åt det.
Framtiden - Jag har som sagt pratat med en finsk familj som jag kanske ska bli au pair hos i höst. Det börjar bli mer och mer klart och idag fick jag frågan om jag var redo att skriva kontrakt. I sådana fall lämnar jag landet om lite mindre än en månad. Läskigt men helt ärligt känner jag mig mest lättad över att det skulle vara lättare att gå ner i vikt om jag bodde där än hemma. Känns inte som någon höjdare att hetsäta hemma hos någon annan liksom.
Återfall - Jag fick ett återfall igår. Ett återfall av den okontrollerbara typen av ångest som tidigare fick mig att förstöra mina armar. Jag som var så stolt över att ha slutat med skärandet och fått en helt sårfri arm men lyckan var kortvarig. Nu måste jag bara komma på ett sätt att verkligen dölja det för den finska familjen om jag åker dit. Okej om mina föräldrar kommer på mig men jag känner verkligen inte för att förlora jobbet på grund av att jag är värdelös och inte kan kontrollera min ångest.
Bloggtorka
Nu har jag varit sjukt seg på att skriva igen och värre blir det för på söndag åker jag till Paris och Tyskland. Blir borta i nästan två veckor och kommer antagligen itne ha tillgång till internet under den tiden.
Det går åt helvete med vikten just nu. Jag har verkligen kämpat den här veckan men det funkar inte. Jag står stilloa på samma vikt hela tiden och den är alldeles för hög. Går förhoppningsvis ner i vikt nu under semestern. Det brukar jag göra plus att det är storstadssemester och känner jag min papap rätt så blir det till att gå extremt mycket. :) Bara inte min halsböld kommer tillbaka igen. Orkar inte med det en tredje gång, speciellt inte när jag är utomlands men har åtminstone laddat upp med penicillin om det skulle behövas.
Just det. Igår pratade jag i telefon med en familj från Finland av alla ställen. De har erbjudit mig jobb som au pair hos dem från och med september. Har inte bestämt mig helt än men förhoppningsvis har jag lämnat landet inom två månader. =)
Det går åt helvete med vikten just nu. Jag har verkligen kämpat den här veckan men det funkar inte. Jag står stilloa på samma vikt hela tiden och den är alldeles för hög. Går förhoppningsvis ner i vikt nu under semestern. Det brukar jag göra plus att det är storstadssemester och känner jag min papap rätt så blir det till att gå extremt mycket. :) Bara inte min halsböld kommer tillbaka igen. Orkar inte med det en tredje gång, speciellt inte när jag är utomlands men har åtminstone laddat upp med penicillin om det skulle behövas.
Just det. Igår pratade jag i telefon med en familj från Finland av alla ställen. De har erbjudit mig jobb som au pair hos dem från och med september. Har inte bestämt mig helt än men förhoppningsvis har jag lämnat landet inom två månader. =)
Körkort :D
Jag kan inte fatta det här. Jag klarade både teorin och uppkörningen på första försöket fast jag verkligen inte var förberedd då jag varit sjuk i typ en månad. I söndags kväll var jag och skar upp en halsböld och fick nytt penicillin (fräscht, jag vet) och i måndags fixade jag uppkörningen. Är faktiskt lite stolt men mest är det en lättnad för jag hade aldrig klarat av den pressen en gång till.
Tyvärr kan jag inte njuta av att allt verkar flyta på i mitt liv just nu eftersom det viktigaste av allt inte går som det ska. Har tränat två gånger på en månad. Jag brukar träna fast jag är sjuk men halsfluss känns inte som någon vidare bra idé att träna med. Inte kan jag spy heller på grund av den jävla halsen. Så allt jag gör är i princip att sitta stilla och äta utan att kompensera. Har förlorat alla muskler jag hade och känner mig fetare än någonsin. Armarna är värst. Jag klarar inte av att se mina armar. 18 år och gäddhäng. Väldigt sexigt måste jag säga. Not. Vill bara gå under jorden men det går ju inte. Jag måste istället ta tag i det här en gång för alla. Jag såg bilder av mig själv från år 2008 och jag såg till och med ganska bra ut. Måste tillbaka till vikten jag hade då.
Tyvärr kan jag inte njuta av att allt verkar flyta på i mitt liv just nu eftersom det viktigaste av allt inte går som det ska. Har tränat två gånger på en månad. Jag brukar träna fast jag är sjuk men halsfluss känns inte som någon vidare bra idé att träna med. Inte kan jag spy heller på grund av den jävla halsen. Så allt jag gör är i princip att sitta stilla och äta utan att kompensera. Har förlorat alla muskler jag hade och känner mig fetare än någonsin. Armarna är värst. Jag klarar inte av att se mina armar. 18 år och gäddhäng. Väldigt sexigt måste jag säga. Not. Vill bara gå under jorden men det går ju inte. Jag måste istället ta tag i det här en gång för alla. Jag såg bilder av mig själv från år 2008 och jag såg till och med ganska bra ut. Måste tillbaka till vikten jag hade då.
Orkeslös
Jag orkar inte skriva något långt och invecklat inlägg just nu men det här är min status just nu: fet, äcklig ful, arbetslös, halsproblemen har kommit tillbaka, kommer inte kunna andas typ imorgon, har uppkörning imorgon.
Känns alltid som att all skit kommer så lägligt för mig. Först innan studenten och nu innan uppkörningen som jag för övrigt är helt körd på. Kommer kugga både teorin och körningen.
Känns alltid som att all skit kommer så lägligt för mig. Först innan studenten och nu innan uppkörningen som jag för övrigt är helt körd på. Kommer kugga både teorin och körningen.
Tillbaka till verkligheten
Studentdagen var helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv även om jag kommer sakna min klass så sjukt mycket. Tycker verkligen om dem. Men nu kan jag inte sluta fundera över vad jag ska göra den närmaste framtiden. Plugga direkt känns inte så lockande men det lutar nog kanske åt det i alla fall.
Hur som helst. Jag har gått upp i vikt! Ångest. I ärlighetens namn ska jag kanske säga att jag den senaste tiden itne riktigt har brytt mig. Livet har varit ovanligt enkelt och jag har nästan varit lycklig. Har inte haft så mycket tankar på att verkligen anstränga mig för att gå ner i vikt. Men nu är allt tillbaka. Idag vill jag bara lägga mig ner och dö. Vill inte visa mig offentligt men vad händer då? Jo, just idag ska jag bli fotograferad av tidningen. :(
Måste gå ner i vikt. Måste börja köra stenhårt efter regeln att bara äta när andra ser och för att inte väcka misstankar. Känner mig så otroligt äcklig och ful. Kul att jag var extremt fet på min egen student också.
Hur som helst. Jag har gått upp i vikt! Ångest. I ärlighetens namn ska jag kanske säga att jag den senaste tiden itne riktigt har brytt mig. Livet har varit ovanligt enkelt och jag har nästan varit lycklig. Har inte haft så mycket tankar på att verkligen anstränga mig för att gå ner i vikt. Men nu är allt tillbaka. Idag vill jag bara lägga mig ner och dö. Vill inte visa mig offentligt men vad händer då? Jo, just idag ska jag bli fotograferad av tidningen. :(
Måste gå ner i vikt. Måste börja köra stenhårt efter regeln att bara äta när andra ser och för att inte väcka misstankar. Känner mig så otroligt äcklig och ful. Kul att jag var extremt fet på min egen student också.
Studenten
Jag har inte vägt mig idag men jag har troligtvis gått upp i vikt. Känner mig helt uppsvälld idag och det är sjukt obehagligt. Men men, nu ska jag vara positiv. Imorgon tar jag studenten! Imorgon är jag för första gången fri och sitter inte fast i något system men i utbyte blir jag arbetslös. vad händer nu? Jag vet faktiskt inte. Plugga? Flytta? Jobba? Utomlands? Allt är otroligt ovisst men det känns ändå bra. Det känns bra att få börja leva på riktigt. Jag kanske till och med slipper den extrema form av depression jag brukar hamna i på hösten. Visst har det med så mycket mer än skolan att göra men nu får jag en chans att ändra på mina dåliga vanor och mönster.
Nu svamlar jag igen. Återkommer när hjärnan hänger med.
Nu svamlar jag igen. Återkommer när hjärnan hänger med.
Två kilo
Jag tror att det hjälpte när jag fick skriva av mig och klaga lite för nu kan jag helt plötsligt både andas, svälja och prata. Nästan smärtfritt. Dessutom vägde jag mig nyss och jag har gått ner två kilo sen jag vägde mig sist och det var någon gång i slutet av förra veckan. Och då åt jag ändå äckligt mycket igår när det halsonda släppte men jag brydde mig inte ens för det var så skönt att vara sig själv igen. Älska antibiotika. Men det gör mig grymt sur att läkaren tänkte skicka hem mig utan att hjälpa mig över huvud taget. men hanskrev ut penicillin så fort han såg att jag höll på att få ett sammanbrott. haha, är jag så läskig när jag får sammanbrott?
Fasta
Man kan nästan säga att jag fastar just nu och det är väl bra. Men just nu skulle jag hellre gå upp tio kilo här och nu än att fasta. Har troligen åkt på halsfluss. Sover konstant och har precis börjat penicillinkur. Det värsta är att det även kan vara en virusinfektion och då hjälper inte antibiotika. Jag får helt enkelt finna mig i att ha mer eller mindre konstant andnöd, slem i precis hela halsen som gör att jag pratar typ som en mongolid plus smärta i både öra och hals som verkligen ger panik. Förlåt, jag brukar aldrig gnälla över småsaker men jag tror verkligen på allvar att jag ska dö just nu. Jävligt kul att min student är på lördag också. Orkar inte existera när det är så här. Har itne tid heller. Uppkörning snart, studenten, måste dessutom till ungdomsmottagningen o testa mig. Men orkar inte röra mig ur sängen ens för några minuter.
Tillsammans är vi trasiga
Fick ett mindre sammanbrott när jag nyss kom på vad min kära vän sade till mig när hennes lilla snedtändning började lägga sig och hon istället började prata och öppna sig för första gången. Jag hade förträngt de orden men det kommer tillbaka.
"J, du är en bra vän men tillsammans är vi för trasiga. Tillsammans är vi för trasiga och du orkar inte med en sån som mig. Jag vet att du inte orkar med dig själv ibland. Du jobbar så hårt för att dölja det men jag vet. Jag vet allt även om du inte berättar det."
Det kanske inte låter som någonting speciellt men det gjorde så ont när hon sade det här. Vi har alltid vetat allt om varandra men vi pratar inte. Speciellt inte jag och nu var jag helt plötsligt tvungen att visa känslor. På ett sätt var det helt underbart att få rensa luften lite men fy vad jobbigt det var. Det jobbigaste som finns är att höra någon som rakt ut säger att man är trasig även om det är helt sant. Att höra att hon verkligen vet allt känns också jobbigt. Mestadels för att jag inte vill utsätta henne för det. Dessutom vill jag inte att hon ska tro att jag inte orkar med att bära hennes problem också för det gör jag. För en väns skull kan jag ju bära hela världen om det skulle behövas men för min egen skull är det svårare att orka med även de minsta saker.
Har ingen aning om vart jag vill komma med det här svamliga inlägget men jag ville nog mest skriva ner hennes kommentar. Av någon konstig anledning satte den verkligen djupa spår i mig. Trasig var ett så perfekt ord att beskriva oss med.
"J, du är en bra vän men tillsammans är vi för trasiga. Tillsammans är vi för trasiga och du orkar inte med en sån som mig. Jag vet att du inte orkar med dig själv ibland. Du jobbar så hårt för att dölja det men jag vet. Jag vet allt även om du inte berättar det."
Det kanske inte låter som någonting speciellt men det gjorde så ont när hon sade det här. Vi har alltid vetat allt om varandra men vi pratar inte. Speciellt inte jag och nu var jag helt plötsligt tvungen att visa känslor. På ett sätt var det helt underbart att få rensa luften lite men fy vad jobbigt det var. Det jobbigaste som finns är att höra någon som rakt ut säger att man är trasig även om det är helt sant. Att höra att hon verkligen vet allt känns också jobbigt. Mestadels för att jag inte vill utsätta henne för det. Dessutom vill jag inte att hon ska tro att jag inte orkar med att bära hennes problem också för det gör jag. För en väns skull kan jag ju bära hela världen om det skulle behövas men för min egen skull är det svårare att orka med även de minsta saker.
Har ingen aning om vart jag vill komma med det här svamliga inlägget men jag ville nog mest skriva ner hennes kommentar. Av någon konstig anledning satte den verkligen djupa spår i mig. Trasig var ett så perfekt ord att beskriva oss med.
Teori
Min hals mår verkligen inte bra efter träningen igår. Den känns helt igentäppt men det var verkligen värt det. Jag är så lycklig trots att jag antagligen är fetare än någonsin.
Snart ska jag ner på körskolan och plugga teori. Börjar känna mig lite stressad med tanke på att uppkörningen är om bara några veckor och jag kan varken teori eller körningen tillräckligt bra. Efter det ska jag i alla fall träffa F och det ska bli kul att prata av sig lite.
Vinst
Jag vann ett av priserna och är numera cirka 3000 kronor rikare. Plus den extrema stoltheten att faktiskt vara den bästa skribenten på hela medieprogrammet i år. Det känns bra och med tanke på mitt urusla självförtroende behövdes den här pushen i rätt riktning. Skönt också att det lönar sig att anstränga sig lite då och då. Det andra priset spelade inte så stor roll men jag fick ett fint diplom i alla fall.
Detta firade jag såklart med att hetsäta rejält. Väldigt illa. Imorgon blir det träning, hosta eller inte.
Detta firade jag såklart med att hetsäta rejält. Väldigt illa. Imorgon blir det träning, hosta eller inte.
Gala
Jag har fortfarande inte vågat väga mig. Men jag kan säga så här att min hetsätning sedan jag kom hem i lördags har itne varit att leka med. Speciellt idag eftersom jag har varit hemma från skolan. Har gått och småätit en massa skit precis hela dagen. Känns ju väldigt passande med tanke på att jag ska upp och visa mig på scenen i skolans aula idag. Det borde kännas bra eftersom det är en ära då jag har blivit nominerad till två pris av två möjliga på skolans medieprisgala där man dessutom kan vinna pengar. Textkommunikation och mediekommunikation. Hur som helst så känns det bara jobbigt att behöva visa sig. Håll tummarna för mig i alla fall.
Det värsta med att vara sjuk är att inte kunna träna. Jag brukar träna även om jag är risig men nu går det verkligen inte. Kan knappt andas och hostan sitter liksom ändå ner i bröstkorgen. Imorgon tänker jag dock strunta i det för jag vägrar att missa två veckors träning.
Det värsta med att vara sjuk är att inte kunna träna. Jag brukar träna även om jag är risig men nu går det verkligen inte. Kan knappt andas och hostan sitter liksom ändå ner i bröstkorgen. Imorgon tänker jag dock strunta i det för jag vägrar att missa två veckors träning.
Kaos
Nu är jag tillbaka från den mest galna resan jag någonsin har varit på. Både på gott och ont. Men det är illa att det här var värre än de tidigare resorna som också brukar gå snett på ett eller annat sätt. Kommer inte kunna sammanfatta allt men i korta drag kan jag säga så här. J fick snedtändning två gånger, fick jaga henne genom hela stan mitt i natten och i handgripligen hindra henne från att hoppa ut från balkongen på fjärde våningen. Andra gången kom en hel polisstyrka och knackade på rummet vi var på (dvs hos två svenska killar vi träffade där). De knackade på och var grymt arga för at J i ren ilska hade kastat glasflaskor från balkongen men det värsta av allt var att jag och en av killarna hade lämnat en joint på balkongen. Som tur var kom inte polisen in utan lät det vara. Ren tur att vi inte blev upptäckta och åkte fast för innehav av droger. Dagen innan hade vi liksom fått en stor bit av deras hotellgrannar för att de skulle åka hem och inte ville ta med sig det tillbaka. Kul att förklara det för familjen om jag hade åkt fast i Spanien liksom. Aja, annars har det varit lugnt. hehe...not! Men resten av det som har hänt är det för tillfället censur på.
Jag vet inte hur det har gått med vikten än. Har inte vägt mig än men gör det antingen idag eller imorgon. Visst har jag ätit onyttigt men det har inte funnits tillfälle att hetsäta som jag brukar och jag har inte fått i mig överdrivet mycket alkoholkalorier eftersom vi rökte istället. Åtminstone de sista dagarna.
Jag vet inte hur det har gått med vikten än. Har inte vägt mig än men gör det antingen idag eller imorgon. Visst har jag ätit onyttigt men det har inte funnits tillfälle att hetsäta som jag brukar och jag har inte fått i mig överdrivet mycket alkoholkalorier eftersom vi rökte istället. Åtminstone de sista dagarna.
