Empty is pure

Jag vet inte varför. Men både igår och idag har jag bara haft en så konstig känsla i kroppen och jag vill bara gråta. Det är inte ångest för den känslan känner jag igen alldeles för väl. Det här är någonting nytt. Jag är rädd. Jag känner mig ensam. Jag har ont. Jag känner mig håglös. Inte för att gnälla alldeles för mycket me jag antar att det är en blandning av alla de här negativa känslorna som gör mig så konstig. Det känns precis som det brukar göra innan jag går in i en av mina depressiva perioder. Hoppas att det inte är så den här gången. Jag har ju liksom ingen anledning att känna så här nu. Allt är egentligen bra. Precis som som jag har önskat att mitt liv ska bli. Bortsett från halsen då. Jag vet, jag vet, jag måste sluta tjata om den där förbannade halsen men tro det eller ej. Det förstör så mycket för mig att halsen i sig skulle kunna innebära att jag får ett totalt sammanbrott snart. Skulle faktiskt kunna åka hem bara på grund av det.