Empty is pure

Jag överdriver inte när jag säger att jag för en stund sedan fick ett totalt psykbryt. Jag är van vid ångest och gör ingen stor sak utav det men nu låg jag bara och skrek rakt ut som en riktig galning. Hysteriskt och totalt okontrollerat. Anledningen? T försökte provocera både mig och mamma genom att bete sig som ett riktigt svin. Jag försöker med att bara gå därifrån men så fort jag kommer innanför hans synfält igen så fortsätter han. Helt oprovocerat börjar han bråka och jag skriker tillbaka mot honom. Jag försökte stänga in mig på mitt rum men han rusade in och knuffade in mig i ett hörn så jag örfilade honom flera gånger eftersom det inte fungerade att be honom gå därifrån. Vad skulle jag ha gjort? Jag trodde att gubbfan skulle slå ihjäl mig. Sedan kommer mamma in och skäller ut honom men då skyller han på mig och säger att han inte gjort någonting och att JAG var den som oprovocerat slog honom! Han hotade med att polisanmäla mig också. Oh I´m so scared. Han har nog ett och annat att förklara för polisen då.

Nu har han åkt härifrån och jag hoppas att han går och hänger sig någonstans. Jag är rädd för att han ska komma tillbaka. Jag och mamma har kommit fram till att vi ska flytta men jag är uppriktigt sagt panikslagen och livrädd för när mamma berättar det för honom. Jag orkar inte höra alla de beskyllningarna han kom med en gång till. Han är galen och beter sig sämre än ett djur men mamma fattar inte. Fattar inte hur manipulativ och obehaglig han är. Han hade mord i blicken och jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt om mamma inte hade varit där för att avbryta.