Empty is pure

Helt ärligt så har jag ingenting vettigt att skriva idag. Inte för tillfället åtminstone. Förutom att jag fortfarande har extrem ångest. Det kändes dock lite bättre när jag äntligen fick träffa min kära vän J.V för första gången sedan skolan slutade. Hon är en av få som förstår mig utan att jag måste säga något. Hon vet allt men ställer ändå inga jobbiga frågor eller ultimatum. Bland det värsta jag vet är när människor försöker leka hobbypsykologer och försöker prata mig tillrätta. Det funkar inte. Det enda som krävs är att förstå och lyssna men ingen verkar inse det.

Dessutom har jag ångest för igår. Tror att jag har ingett falska förhoppningar till en kille som verkligen inte är min typ. Dessutom orkar jag inte med killar nu. Orkar inte med någon annan än mig själv och ett fåtal vänner.

Oj vad flummigt det här inlägget blev. Men det är väl så det blir när man från början itne har något att skriva om. Då kluddar jag ner alla osammanhängande ord som kommer upp i huvudet istället.

Hoppas att ni har haft ett trevligt nyår. Nyårslöften tänker jag inte ens fråga om för jag tror att alla som läser det här har samma löfte som mig själv.