Kämpar på.
Jag kämpar på för att få vardagen att gå ihop men det är svårt. Nu har jag som sagt kommit igång med träningen i alla fall och det känns toppen. Vilade i söndags och måndags men gick ändå ut med vovven i några timmar. Idag har jag varit på gymmet och ska dit igen efter finskakursen ikväll. Det här är faktiskt det enda gymmet någonsin som hag harkänt mig bekväm på. Kanske är det för att min likgiltighet börjar komma tillbaka. Orkar liksom inte bry mig om någonting.
Maten går däremot helt åt helvete. Jag äter precis hela tiden och det är hemskt. jag kan inte bryta mönstret. Idag spräckte jag alla gränser genom att gå in i butiken och köpa kopiösa mängder choklad och sedan äta upp allt. Är sjukt nära att jag börjar spy igen men har inte riktigt vågat nu när jag är här.
Jag måste börja följa en plan igen där jag skriver upp allt jag äter och allt som jag får äta under en dag.Jag kan uppenbarligen inte lyckas genom att ta dagen som den kommer.
Förresten. Jag har börjat meditera. Haha jag framstår mer och mer som någon typ av flummare men det är helt okej. Jag behöver den stunden för mig själv och bara befinna mig i ett totalt tomrum och hur det framstår struntar jag faktiskt i. Det verkar fungera i alla fall för igår var jag så sjukt jävla förbannad på ungarna men jag lyckades hindra ett fasansfullt vredesutbrott genom att meditera lite såatte....
Sjyst att du har börjat meditera :) jag skulle behöva börja med det jag med.
Sv: Ja det är riktigt jobbigt. Jag går ständigt med ångest och vissa dagar som denna kan jag inte sitta på bussen överhuvudtaget. Men dom på skolan vet om min ångest och det känns bra annars skulle det gå riktigt illa för dom skulle ju bara tro att jag skiter i skolan fast jag inte gör det.
Mamma vill föresten att jag ska träffa en psykolog igen... men jag har inget förtroende för dom dom har inte kunnat hjälpa mig med ångesten förut så då kommer det nog inte gå så mycket bättre nu.
KraM <33
sv: lugnt :)
:/ hoppas det är bättre nu då!
jaha, haha. ja jag tänkte väl. men det hade faktiskt varit intressant om det var så att du var en småbarnsmorsa, finns säkert såna som lider av någon slags ätstörning också :/
jobbar du i sverige eller någonstans utomlands?
Hej, hur är det med dig?
Hur går det med mat/träning?
KraM<33
