Empty is pure

Just nu har jag en fruktansvärd ångest. Imorgon ska jag med O (yngsta barnet) och se på när han spelar match. Det fick jag veta tidigare i veckan. Men inte förrän nu berättade mamman att jag ska dit för att stå i cafét och sälja fika imorgon. Och hur i helvete tänkte hon när hon bestämde sig för att skicka sin icke finskspråkiga au pair för att agera säljare? Det låter som en liten grej men jag hatar att ha allas blickar på mig och framför allt så hatar jag att känna mig inkompetent, blåst och allmänt dum. Känns som att jag kommer bryta ihop och börja gråta mitt under matchen imorgon. Plus att jag inte orkar stå där och servera massa flottigt, äckligt fika i flera timmar när jag inte har ätit något själv. Jag hatar det här och jag vill bara hem just nu.

Haha, idag var jag förresten i butiken för att inhandla dricka tills nästa helg då jag inte har bilen så mycket nästa vecka. Klockan var tio på morgonen och det var jag plus alla pensionärer och barnfamiljer. Kände mig som en utstirrad alkolist när jag lassade upp burk efter burk på bandet. xD Pinsamt!