Klättrar på väggarna
Nu har jag vilat i en vecka. Känns som sagt som att jag är på avgiftning med biverkningar därefter. Har haft så sjukt stark ångest och det vill inte ge med sig. Två dagar till nu. Peppa, peppa! Tyvärr så betyder ju min fruktansvärda tristess att jag inte gör annat än att sitta och lata mig på sängen och äta. Idag gick jag så långt att jag för första gången köpte hem tröstätarens kompis nr 1...Ben&Jerrys. Då är det illa. Men nu måste jag ta tag i det här. Idag har jag ätit, spytt, ätit, spytt och ätit lite till. Känner mig svag efter allt kräkande men det finns inget alternativ från och med nu.
Jag väger så äckligt mycket och det känns allt annat än okej.
Sv: Ja i dag börjar jag med matschemat och jag har skrivit upp också minst antal kcal som jag måste ha tränat bort. Eftersom att jag kör som abc nu så ska jag träna bort minst 300 - 200 kcal beror på hur många kcal jag får i mig under dagen. Men när jag blivit van med träningen igen så kommer jag nog att öka lite men det blir senare det.
Vi får peppa varandra och vi har ju faktiskt klarat det här förut och bara rasat i vikt varför ska det vara svårt nu helt plötsligt?
Vi klarar det :)
Kramar <3
