Empty is pure

Ibland tänker jag att jag borde skriva om någonting annat än bara ÄS i den här bloggen. Men varje gång tar det cirka två sekunder innan jag inser att jag inte har någonting annat i mitt liv. Varje vaken sekund går åt till att tänka på när, var, hur jag ska äta eller när, var, hur jag ska undvika att äta, hur mycket jag ska träna, hur många kalorier jag kan få i mig utan att gå upp i vikt och så vidare. Även när jag umgås med vänner och liknande så finns dessa tankar i bakhuvudet och jag orkar inte mer. Det r så sjukt jvla påfrestande rent ut sagt.

Nu för tiden känns det som att jag misslyckas hur jag än gör. Om jag äter enligt matschemat tar ÄS-tankarna över och säger att jag är värdelös som inte har svält mig själv. Om jag däremot låter ÄS-tankarna ta över och svälter mig själv så känner jag mig värdelös för att jag inte lever upp till förväntningarna mina behandlare har på mig.

Åhh. Problem, problem. Alltid är det något.