Empty is pure

Nu är jag hemma från träningen. Det blev ett baspass (eftersom jag skulle värda) och direkt därefter ett medelpass. Det gick faktiskt bra att värda på baspasset men medelpasset var så fruktansvärt obehagligt. Jag har nästan minnesluckor från hela passet. Kommer ihåg att jag sprang in lite för sent och sade hej till en klasskompis, nästa sak som jag har en riktigt klar bild av är avslappningen i slutet. Däremellan är det antingen svart eller riktigt suddigt. Det jag kommer ihåg är bara starka overklighetskänslor och en känsla av att världen utanför egentligen inte existerade.

Jaja, känner mig fortfarande snurrig så ska väl försöka vila upp mig lite nu.